Det räckte de såg mitt namn!

Två fina medaljer!

Nej, skämt åsido! Idag har jag varit på tävlingsdebut för utomhussäsongen. Lite regn men ändå varmt, vad mer kan man begära, förra året var det nästan snöglopp.
Jag startade dagen med att springa 100m. Vi var 5 st på listan vid avprickning för startande kvinnliga seniorer. Vid uppropet vid starten var vi tre, men då strök sig 2 och det var bara jag kvar! Vad ett namn kan skrämma! ;-)

Som tur väl var så slapp jag springa alldeles själv, istället fick jag springa med F17. Första medaljen säkrad ( Guld i kvinnliga seniorer, ensam i mitt startfält) Tiden då? Den är jag nöjd med för att vara första tävlingen, lite motvind mm. 13.58s på 100m det är inte varje 45-årig som gör det?!

Framåt dagen var det dags för 200m, med annorlunda uppvärmning med inlagt diskuskast (förberedelser för diskuskastning som skulle ske 10 min efter mitt 200m-lopp, man måste ju utmana sig ibland). Vi var 4 st som kom till start. ( Nu vågade några andra ställa upp ;-)  ) Jag bara älskar att springa 200m, det vet ni ju sedan tidigare. Det var jag och några tjejer i 18-20 års åldern. Jag sprang till mig ett silver på den fina tiden 27.23 endast slagen med 2 tiondelar. Det är en sådan känsla att känna att benen håller och svarar när man trycker på och orken finns där och att träningen jag har kört har gett resultat. Jag vet en person som kommer att lägga sig med ett leende på läpparna ikväll!
Hur gick det i diskusen då? Det blev ett kast över 23m, men det kan jag säkert förbättra. Det finns en del att putsa på min teknik ;-) God kväll!

Vi regnade bort...

Regnet det bara öste ner...

under årets sista tävling! Lag-UDM-finalen i Jönköping blev ett blött evenemang. Paraply var temat för dagen och i alla färger! Vi hade tre lag med som kämpade tappert. 

Man lider med dem som tävlar. Det är svårt att hålla värmen mellan hopp och kast där överdragskläder ska dras av och på samtidigt som det regnar och blåser. Jag är imponerad att de håller modet uppe och kämpar på som de gör.
Största elogen får nog killen som körde "vattenuppsugningsmaskinen" under hela tävlingen. Han höll på oavbrutet i det ihållande regnet. Tröstlöst arbete kan man tycka!

Yngsta dottern inför 200m, maskinen gjorde susen, sög upp allt vatten på bana ett.

Nu blir det lite välbehövlig vila framöver innan uppbyggnadsträningen åter drar igång inför inomhussäsongen. Längtar nästan till det är dags för nya utmaningar. Men det får bli lite vila först!

Punkafritt och...

slutkörd kropp! Ställde klockan tidigt, gav mig av på cykel, ny tävlingsdag. Klarade hela sträckan idag utan punktering! Cyklade genom en morgontrött stad, morgonpigga pensionärer och hundägare njöt som jag av tidiga solstrålar. Dimma över Prostsjön, vackert!
Väl framme tog jag en styrketår, kaffe kan verkligen få en att vakna! Sedan var det dags för uppvärmning inför dagens första lopp 80m häck! Nervöst, fick det inte alls att stämma innan loppet, man vill nämligen kunna springa med endast 3 steg emellan för att det ska gå så snabbt som möjlig. Dags för start, lyckades inte riktigt, fick 3 steg ibland och 5 ibland... Slapp i alla fall tvärnit! Förra årets tid putsades, nöjd!

Totalt 5 guld, nöjd!

Med kort vila var det sedan dags för 200m, en betydlig bekvämare sträcka för mig, hemmaplan! Löpte med några äldre herrar som faktiskt fick känna sig besegrade. En kvart senare var det sedan dags för dagens stora utmaning, 400m. Har aldrig sprungit det på tävling som veteran så jag hade ingen aning om vilket tempo jag skulle hålla. Även här fick jag tävla med några herrar. Jag hade innerbana i förhållande till dem och kunde på så vis få lite draghjälp, men vid 200m så bestämde jag mig för att dra om, det fick bära eller brista. Det bar ända in! Guuud så trött jag blev, ramlade ihop på gräsmattan precis som de gör på TV. Men vad skönt ändå, kroppen orkar, flåsar, ser blå himmel, njuter fast syran pumpar igenom hela kroppen, benen känns som telefonstolpar, seger! Lycklig!

Två guld!

Nej, det är inte så svårt att vinna guld när man är själv och tävlar. Jag efterlyser fler kvinnor som vill tävla i veteranfriidrott! Idag var vi två kvinnor på arenan (VDM för Småland) och en väldigt massa män i alla åldrar. Men vi har fantastiskt roligt ihop, vi hejar, pratar och utbyter minnen. Det var utesäsongspremiär för mig, så jag får var nöjd med mina resultat. Jag sprang 100m på 13,83 i 0,4s motvind. Sedan stötte jag kula och det var ca 50 cm från min bästa stöt någonsin så det var också helt okej. Men man vill så mycket mer när man väl är där. I morgon ska jag springa 80m häck... med skräckblandad förtjusning! Vi får se hur det går, de är ganska höga och över ska man ju... Förra året blev det tvärnit mitt i loppet så jag fick backa och ta ny fart för att komma vidare, pinsamt, vill putsa den tiden åtminstone. Sedan blir det 200m och 400m om jag orkar...
Men jag är glad att jag verkligen tog mig till arenan idag! Skulle ta mig dit på cykel eftersom familjens bil befann sig i Ängelholm där äldsta dottern skulle tävla i Götalandsmästerskapen i friidrott, längd och diskus. När jag cyklat ungefär 2,5 km så small framdäcket! Shit! hade ca 3,5 km kvar. Vad göra? Jo,ringa bästaste bästaste jobbarkompisen som kunde hämta mig och skjutsa mig sista biten. Vänner är guld värda när man hamnar i knipa. Så minst två guld till dig I-M!
Nu har jag slappat i ett varmt bad och ätit gott, ska njuta med lite virkning innan det blir sängdags... God kväll!

Åter i startblocken!

I morgon händer det för först gången på denna utomhussäsongen... Jag tävlar igen! Jag bara är tvungen att pröva mina krafter och vill känna den speciella känslan att få flyga fram. Har väntat så länge! Men ni känner ju till mitt rumpproblem som man numer härleder till ländryggen enligt kiropraktorns taktila fingrar. Det står inte rätt till där inne! Kanske rentav dumdristigt att pröva, men träningen har gått bra, jag vill så gärna...