tisdag 23 oktober 2012

Vår lilla katt...

På favoritplatsen!
kom en natt. Natten före julafton 2006. På julaftons morgon var en tredjedel av julskinkan (som var utsatt på verandan för att kylas) uppäten! Hon hade bestämt sig, här ska jag bo. Sedan den dagen var hon vår, nyfiken och med överallt, i trädgården, i köket, i tv-soffan! 
Flickorna döpte henne till Maja efter det årets julkalender Lasse-Majas detektivbyrå.
Det var en riktigt myskatt, mjuk och sådär alldeles speciell med sina små egenheter. Hon kom alltid om någon grät för att trösta och se efter vad som stod på. Hon kom alltid också när man sjöng.
Hösten 2007 så blev Maja allt rundare om magen och en dag när vi kom hem från skolan så hade hon fött fyra små kattungar i det lilla katthuset vi har på vår veranda. Den dagen gick den stora kattflytten. Vi delar nämligen katt med grannen! Maja och alla kattungar flyttades varsamt till grannens kök där de fick bo och växa till sig under den vintern. En riktig supergranne! Maja matade och skötte om dem så väl. Det var en fröjd att se dem de första vårdagarna jagandes virvlande löv och fjärilar.
Åren har gått och kattungarna har växt upp och blivit stora katter.

Men i augusti i år så ändrade sig Maja. Hon började dricka, äta och kissa väldigt mycket samtidigt som hon blev smalare. Det visade sig att hon hade fått diabetes. Vi provade det enda alternativet av medicin som var möjligt för henne och tyckte att hon blev lite bättre ett tag, men det varade inte så länge. Hon blev allt hängigare och smalare vår lilla katt. Det går inte att se ett djur lida så idag fick hon somna in...

Jag kommer att sakna henne då hon alltid kom och mötte en när man kom hem från jobbet. Rullade alltid sig i gruset och ville att man skulle klia henne på magen. Kommer att sakna hennes mjuka päls som var så härlig att klappa och höra henne spinna. Kommer att sakna bilden av henne då hon låg på favoritplatsen på den mossbeklädda stenmuren i kvällssolen en sommarkväll. Kommer sakna henne då hon ville vara med i tv-soffan och trängas och snappa åt sig en och annan ostbåge.
Hon har satt många spår och ljusa minnen vår kära lilla Maja.

1 kommentar:

  1. Ditt inlägg berörde mig otroligt mycket, det knep till ordentligt i hjärtat.
    Annika

    SvaraRadera